fredag 19 mars 2010

Glädjande

Var på besök hos en vän igår. Han bjöd på middag. Jag visste redan för tre veckor sedan att vi skulle middaga igår. Så jag ringde honom och berättade om den nya kosten. Han sade då att han redan hade en del LCHF-kokböcker i bokhyllan. Perfekt sade jag. Han undrade hur det gick med LCHF och jag berättade. Vi avslutade vårt samtal och har inte pratat med varandra sedan.

Igår var det dags för middagen. Han bjöd på oxfile med feta, örtkräm och ungsbakade grönsaker. Till dessert Mascarpone med hallon. Hur gott som helst. Satt och njöt hela måltiden. Mat har nästan blivit en religiös upplevelse sedan jag började med LCHF. Njuter på ett sätt jag aldrig gjort tidigare.

Vad som var än bättre var att se förvandlingen hos min vän. Han har varit sönderstressad och deprimerad så länge jag känt honom, vilket är 4-5 år nu. Igår var han glad, färgen i hans ansikte hade kommit tillbaks och han kunde inte tala sig mätt om hur bra han mådde. Han såg tio år yngre ut. Dessutom har han gått ner 3 kilo på två veckor. Och då väger han inte sin mat utan försöker bara må bra med sitt liv och äta när han är hungrig.

Jag lämnade honom med ett brett leende på läpparna. Livet är inte så dumt, trotz dem. :)

2 kommentarer:

  1. Vad kul att din vän mår bättre nu och att det inte var några konstigheter när han behövde laga LCHF-mat!

    SvaraRadera
  2. Hej Tina.

    Jo det är verkligen kul att se hur människor förändras när de börjar med LCHF. Att se människor man tycker om få tillbaka livsglädjen är oerhört inspirerande. :)

    SvaraRadera