LCHF-Peter

Boken tog lite längre tid att läsa ut än beräknat, så det blev inte rökstopp förrän igår... :-/

Igår klockan 14.47 rökte jag min sista cigarett. Jag gick nedför Avenyn i Göteborg. Hade precis läst kapitlet där jag skulle röka den sista. Den var inte njutbar, den sista. Inte alls. Rökte den lite pliktskyldigt, sådär. Släppte fimpen i en liten smutsig pöl med smält snö utanför Stora Teatern.

Några meter senare steg jag ur Storans skugga ut i solen. Bokstavligen. Jag vände mig mot solen, slöt mina ögon och fattade mitt beslut. I samma ögonblick jag uttalat orden drog jag in ett djupt andetag. Och andades ut.....

Jag kunde inte låta bli att skratta. Det kom utan förvarning. Frihet. Är det såhär det känns?

Eftersom jag hade nästan ett fullt paket cigaretter kvar gav jag mig av för att leta upp en lämplig person att ge paketet till. Vid Saluhallen var det tomt. Lite för kallt fortfarande för gänget. Vid Brunnsparken hittade jag den perfekte kandidaten.

En alkis satt och tryckte i sig den nuttonde ölen i ordningen. Jag stannade framför honom så att jag skymde solen. Han plirade mot mig i motljuset. Jag frågade honom:

- Röker du?

Hans blick förbyttes i misstänksamhet.

- Jo, men jag har...

- Vill du ha mina?

Misstänksamheten förbyttes nu mot försiktig glädje. Jag stoppade ner handen i innerfickan och gav honom mina cigaretter. Han log brett .

- Å, tack!

Min hand försvann ner i fickan en gång till och fiskade upp en ask tändstickor.

- Ta de här också.

Han log om möjligt ännu bredare.

- Tack ska du ha!

- Varsågod min vän, sade jag.

Jag vände mig om och påbörjade min resa.

Friheten, here I come.


¤ ¤ ¤ ¤ ¤

Det har gått 18 timmar nu. Jag är fövånad över hur lätt det varit. Men vem är jag att gnälla. :)