I början av sommaren vägde jag runt 103 kilo. Fråga mig inte hur jag kommit upp i en sådan vikt. Jag minns inte själv. Med tanke på att jag vägt mellan 80-85 kilo fram till dess var 103 kg en hiskelig massa kilo. Är man 29 år gammal och har en sådan övervikt känns livet inte särskilt kul. Nåväl, jag tänkte inte minsann inte låta min vikt hindra mig från att göra min sedvanliga resa till mitt smultronställe i Dalarna.
Jag packade mitt kära spö och ryggan full med nödvändigheter och satte mig på bussen till Mora. Efter ytterligare några bussbyten var jag nästan framme vid min destination. Det återstod "bara" 4 mils cykling i konstant uppförsbacke. Alla flugfiskare vet ju att fisket är alltid bättre uppströms. ;)
Och att cykla 4 mil med 50 kilos packning på pakethållaren är ingen lätt uppgift. Speciellt inte med 20 extra kilo på kroppen. Nåväl, äntligen framme slog jag upp mitt hem, tältet. Och njöt av mitt liv de följande två veckorna. Cykling både nedströms och uppströms nästan dagligen. Iklädd neoprenvadare. Föreställ er en dykardräkt så förstår ni materialet. Och detta ofta i 20-25 graders värme. Och vadande i strömt vatten 8-14 timmar om dagen. Märkligt att motion inte uppfattas som motion när man har kul hela tiden.
Kosten bestod av havregryn, ris och fisk. Fisk på längden, tvären och höjden. Tjatigt? Inte då. En nyfångad vildöring med ljusrosa kött och guldgul buk är något jag aldrig tycks tröttna på.
Två veckor senare var jag tillbaka i hufvudstaden. Jag fick en chock när jag såg mig själv i spegeln. 12 kilo på två veckor sade vågen.
Jag återvände till Dalarna två gånger till under den sommaren, till en sammanlagd tid av 2 månader. Under den tiden gick jag ner totalt 22 kilo. Över en tvåmånadersperiod. Några vänner till mig undrade vad i hela friden jag gjort.
- Jag vet inte vad du gjort, men sign me up!
När jag sedan berättade vad jag gjort var de inte lika sugna längre.
Moral? Flugfiske är nyttigt både för kropp och själ. :)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar